Offerdals kyrka är församlingskyrka i Offerdals församling. Kyrkan är belägen i byn Ede, vid Hällsjöns östra ände.

Offerdals Kyrka, Ede
Offerdals kyrka
foto: Jenni Andersson

Historia

Kyrkan började byggas i mitten på 1100-talet. Den var ursprungligen en liten fästningskyrka; en av de fyra äldsta stenkyrkorna i Jämtland. Jämtland var indelat i fyra fjärdingar och kyrkorna i Offerdal, Hackås, Sunne och Brunflo var ursprungligen s.k. fjärdingskyrkor. Till utformning var den medeltida kyrkan en s.k. absidkyrka. Absidkyrkor fanns tidigare i Västerhus på Frösön och i grannsocknen Alsen. I Hackås finns absidkyrkan kvar.

Redan på 1500-talet började Offerdalsborna fundera på om det behövdes en större kyrka. År 1536 genomfördesreformationen i Danmark-Norge och därför även i det dåvarande dansk-norska Offerdal. Under 1600-talet byggdes kyrkan om, men år <1766 revs delar av kyrkan och en fyra gånger så stor kyrka började uppföras.

Den nuvarande kyrkan har renoverats vid ett flertal tillfällen, varvid exteriören har förändrats. En arkeologisk undersökning genomfördes år 1990.

Offerdals Kyrka

 

Interiör

Offerdals kyrka innehåller ett antal olika detaljer från medeltiden, bl.a. de två ljusstavarna längst fram i bänkraderna, vilka användes för processioner under den katolska tiden. I kyrkan finns vidare ett rökelsekar från 1200- eller 1300-talet samt en ljuskrona och en skeppsljusstake i järn från 1400-talet. Dörren till den gamla kyrkan finns även bevarad. Dopfunten från 1716 föreställer en ängel med vingar som håller ett underlag för en dopskål. En nattvardskalk från 1610-talet, Offerdalskalken, och en gästabudsbulla, Stor-Gertrud, från 1690 är två andra föremål som finns i kyrkan.

 

Minnesstenen över Lapp-Nils

På kyrkogården finns bl.a. minnesstenen efter den store fiolspelmannen Lapp-Nils (1804-1870), som var bosatt på Lapp-Nils-torpet i Önet, Offerdal. Minnesstenen är formgiven av den kände Jämtlandsskulptören Olof Ahlberg på initiativ av dåvarande landsantikvarien Eric Festin. När den avtäcktes år 1943 spelade Olle Falk, en Offerdalsspelman som har fört arvet från Lapp-Nils vidare.

 

Heliga Birgitta

heliga birgitta 1heliga birgitta 2Många som har besökt Mattmars kyrka har säkert undrat varför det finns två likadana Heliga Birgitta-skulpturer där. Helgonskulpturer av denna kvalitet kostade mycket att köpa in under medeltiden och det fanns ju många helgon som ansågs kunna hjälpa en, så varför två av samma?

Denna gåta har nu fått sin lösning tack vare tidigare okända dokument som har kommit fram i ljuset. Det visar sig att saken har sin upprinnelse i den sena reformationstiden, decennierna efter 1571. Jämtland hörde då till Danmark i kyrkligt hänseende. Det var en tid då det fortfarande kunde hända i Jämtland att en kvinna som låg i svåra förlossningssmärtor avgav ett löfte till ett helgon som ansågs kunna hjälpa henne, samtidigt som de jämtländska prästerna såg sig tvungna att foga in sig i de danska myndigheternas stränga syn på helgonkult och göra rent hus med allt sådant. De gamla, helgonbildsförsedda altarskåpen flyttades bort från altaret i de flesta jämtländska kyrkorna och ersattes av altartavlor med katekestexter på danska. I vissa pastorat gick kyrkoherdarna så långt att helgonbilderna inte bara flyttades bort från altaret, utan slängdes ut ur kyrkan.

I Offerdals pastorat fanns en sådan nitisk präst, Anders Nilsson. Han kastade ut helgonbilderna och satte upp nya altartavlor i både Alsens och Offerdals kyrkor. Men i Mattmar, som också hörde till hans pastorat, var kyrkans ekonomi så ansträngd, så där fanns ingen möjlighet att anskaffa en ny altartavla. Det gamla medeltida altarskåpet, försett med 5 helgonbilder – varav en föreställde Birgitta – fick därför stå kvar där. Långt senare, på 1670-talet, då Jämtland var svenskt, fick Mattmars kyrka motta ett antal helgonskulpturer i testamente efter gamla prästänkan Margareta Hemmingsdotter. Hon var änka efter Olof Nilsson, som var en yngre halvbror till Anders Nilsson och som efterträtt denne som kyrkoherde i pastoratet. Uppenbarligen hade ett antal helgonskulpturer sedan en lång tid tillbaka förvarats i kyrkoherdeparets hem. Troligen kommer dessa helgonskulpturer – däribland dubbletten av Heliga Birgitta – ursprungligen från Offerdals kyrka. Olof Nilsson var nämligen drivande i en rättegång när han var ny som kyrkoherde omkring 1620. Det kom då fram att de helgonskulpturer som hade kastats ut ur Offerdals kyrka på hans föregångares tid hade tillvaratagits av lokalbor och satts in i bönekapell i avlägsna byar i Offerdals socken. Där fyllde de alltjämt en viss funktion i kulten, vilket Olof Nilsson och hans överordnade betraktade som avguderi! Rättegången slutade med att två sådana skulpturer brändes offentligt, men de övriga tog tydligen Olof Nilsson hand om själv, för att vara säker på att undvika vidare missbruk. Till följd av detta och tack vare hans änkas testamentsgåva på 1670-talet finns det därför numera två Heliga Birgitta i Mattmars kyrka.

I dagarna utkommer en artikel i norska Historisk tidsskrift, som tar upp detta och mycket mer. Den kan i slutmanusversion läsas via nedanstående länk. (Den som vill ha den tryckta versionen som pdf kan vända sig till undertecknad på adressen olof.holm[snabel-a]historia.su.se.) (Foton: Lennart Karlsson, SHM.) https://www.academia.edu/32791913/F%C3%B6rst%C3%B6relsen_av_helgonskulpturer_i_reformationstidens_J%C3%A4mtland_The_Breaking_of_Idols_in_Reformation-Period_J%C3%A4mtland_._In_Historisk_tidsskrift_Oslo_96_2017_389-419

Go to top